janolof

På väg hem från Öland i söndags stannade vi till vid Ikea i Kalmar för att handla ett par småsaker. Det var sanslöst så mycket folk som var där och handlade. P.g.a. finansoro och allt vad det drar med sig lyser rubriken ”Slut på köpfesten” i allt fler tidningar. Men det märktes då inte i Kalmar denna gråa och blåsiga söndag. Och i området runtomkring där har flera stora välkända kedjor öppnat eller är på väg att öppna stora varuhus – Claes Ohlsson, Jula, Citygross, Netonnet, Bauhaus, Elgiganten för att nämna några. Man frågar sig – finns det verkligen underlag i lilla Kalmar för denna till synes explosionsartade handel? Och behöver vi verkligen köpa så himla mycket grejer? Jag tycker det osar överkonsumtion i stora mått. En överkonsumtion som säkerligen övergått till shoppingmissbruk för många. Det blir särkilt allvarligt nu när vi går in i sämre tider. Stackars Svenssson som har miljonlån på villan - både möblerna och bilen på avbetalning som blir arbetslös, frugan tar barnen och drar. Det är klart att det går åt helvete.

Ja, ibland tar vi en avkopplande weekend – har mest varit Ronnebybrunn tidigare. För ombytes skull valde vi Strand Hotell i Borgholm denna gång. ”Den erkänt skickliga köksmästaren Peter Ekfeldt har fått fria tyglar och uppgraderat en trerätters till en femrätters specialkomponerad öländsk höstmeny” lockade man med på sin hemsida. Detta i kombination med gott vin och ett trevligt dubbelrum är ett sätt att ”ladda batterierna i höstmörkret”.

Som jag berättat förut jobbar jag som trafikledare för kollektivtrafiken och har tjänstgjort i helgen. Rubriken ovan menar jag inte gäller generellt. Men dessa små s.k. länsbanor med dåligt underhåll på både spåret och tågen ställer till problem i stort sett varje dag. Än värre blir det på hösten p.g.a. så kallad lövhalka. Ja, för en del låter det kanske inte klokt, men det är faktiskt så. Vanliga löv som ramlar ner på spåret gör att det blir halt för tågen och dom blir sena – ibland rejält sena, till förtret för både personal och resenärer. Nej, jag säger – lägg ner skiten. Tåg är ett masstransportmedel och är som sådant jättebra. Där det bara är små resandevolymer är det ur alla synvinklar bättre med buss.

Det verkar som om vi nu sett den värsta ekonomiska krisen sedan 30-talet. Nobelpristagaren i ekonomi, professor Paul Krugman påstods (enligt Aftonbladet) häromdagen varit jätterädd för krisen men säger nu att han är mer hoppfull efter alla insatser från USA och Europa. Och det kan man väl gott vara efter att Stockholmsbörsen stigit med hela 8,9% på en dag. Vi är ett glatt gäng på sju personer som nu drar igång en liten aktiesparklubb. Nu går vi in och köper så mycket vi orkar! Ja, det är ju rabatt – det gäller att passa på. Jag säger som affärsmannen och författaren Robert T. Kiyosaki – ”Det kommer alltid en ny våg”.

Vilken dramatik. Ja, jag tänker på börsen och i hela det finansiella systemet. Och då inte bara i Sverige utan stora delar av världen berörs. Det vi nu bevittnar är fullständigt unikt. Till och med det marknadsliberala USA håller det misskötta banksystemet under armarna med skattemedel – även om det sker med stor vånda. Som följd av en allt mer globaliserad värld dras vi i lilla Sverige med som i ett dominospel – trots att vi och våra banker och institutioner har stabila finanser. Det som händer är också att den begynnande lågkonjukturen slår till snabbare och hårdare än vi förväntat. Som en följd av detta ser vi nu varsel och uppsägningar även i våra trakter. För oss som är roade av aktiehandel råder egentligen nu rena köpfesten. Sällan reas aktier ut på sådana nivåer som just nu. Till alla som oroas – ha tillförsikt. Det vänder, precis som det alltid gjort. Ekonomin är cyklisk. Dom som klarar det här bäst är dom som har en ekonomisk buffert. Har man så pass att man kan köpa aktier eller fondandelar nu, ja då kan man t.o.m. tjäna en slant på det i slutändan.

Coop Sverige ska spara – igen! Det är bara ett par år sedan som det genomfördes ett omfattande sparprogram vilket medförde att många små butiker i Småland lades ner. Nu frågar man sig – vilka småsamhällen får ta smällen och kommer vår butik i Ruda att klara sig den här gången också. I viss mån deltar glesbygdsbefolkningen själva till butiksdöden. Bland annat därför att man inte är tillräckligt köptrogen sin hemmabutik utan åker till staden och handlar i en allt större utsträckning. Den dagen hemmabutiken sen läggs ner – ja, då blir man tvungen att åka miltals om man rätt så bara behöver lite mjölk. Hur billigt blir det med dagens bensinpriser? Ja, om man vill kan ju sälja huset och flytta. Men vem vill köpa hus i ett samhälle utan affär? Möjligen till ett betydligt lägre pris än tidigare. Tänk på detta ni som bor där det fortfarande finns en affär – det är Ni själva som blir dom stora förlorarna som följd av ert eget beteende. Orationellt – eller hur?