janolof

Tittade på Uppdrag Granskning i TV härom kvällen. En del av det handlade om en f.d. kyrkoherde i Oskarshamn som konverterat till vad som måste kallas extremkatolisism och gått med i ett s.k. brödraskap förkortat SSPX. Både begripligt och obegripligt. Det obegripliga enligt mitt tycke är att det i organisationen finns ledande personer som är s.k. förintelseförnekare – d.v.s. som förnekar nazisternas utrotning av 6 miljoner judar. Till det begripliga tycker jag hör att det finns människor, varav en del präster, starkt reagerar på den liberalisering vi ser hos svenska kyrkan. I och för sig vet vi inte vad kyrkans beslut blir senare i år angående homoäktenskap, men det finns uppenbarligen starka krafter igång för att dessa skall kunna välsignas i svenska kyrkan. Detta är kontroversiellt och väcker starka känslor. Många frågar sig – ”kan jag vara kvar i en kyrka som utför något som strider mot min tro och övertygelse”. Naturen är inte könsneutral som en präst sa. Varför ska då äktenskapet vara det? Jag tror det klokaste är att den s.k. äktenskapsbalken ersätts med en civilrättslig samlevnadsbalk.

Häromdagen kom det ett brev från något som kallar sig Barabamba. Det är ett företag eller någon slags organistation som håller på med att ordna klassträffar. Jag kom att tänka på filmen "Klassträffen" som kan ha en avskräckande inverkan. Men visst, det kan ju också bli väldigt trevligt. Vi gick ut 9:an 1974 och hade en klassträff 1994 vilken åtminstone jag minns med glädje.

God fortsättning på det nya året. I mellandagarna var jag / vi med om något så ovanligt som ett bröllop på Arlanda. Det var min svåger som äktade sin käresta. Det visar sig att man på flygplatsen kan köpa en ”helhetslösning” med vigsel av flygplatsprästen, fotografering, middag och alltihop. Så morronen efter satte dom sig på ett plan och drog iväg på brölloppsresa till Karibien. Det låter väl härligt och en smula ovanligt. Kanske tips till dom som går i giftastankar.