När inte orden räcker till
Den 11 september är för många en olycksalig dag. För vår familj är den det i mångdubbel bemärkelse. Denna lördagseftermiddag låg jag och vilade en liten stund innan jag skulle åka iväg och jobba mitt kvälls-/nattpass. Ca 15.50 –bara några minuter innan jag skulle åka iväg
ringde Robert (Kickis bror). Jag hörde Kicki prata och förstod direkt att något mycket allvarligt hade inträffat. Så – jag ringde min jobbarkompis, Jasmin och sa något i stil med ”det verkar ha hänt en katastrof och jag kan inte komma. Försök hitta någon annan”. Sen slängde vi oss i bilen, plockade upp svärmor på vägen och åkte mot gården. Men bara ett par hundra meter innan vi var framme mötte vi ambulansen. Vi vände direkt och körde efter. Men straxt innan han skulle kör ut på riksvägen stannade han och eftersom som vi stod bra ett tjugotal meter bakom såg vi hur ambulansen började gunga och förstod att dom höll på med återupplivningsförsök.
Efter några minuter kom en ambulans till samt en läkarbil. Jag försökte lugna ner Kicki och svärmor med att ”nu är det så mycket resurser på plats så det ordnar sig säkert”. Efter ytterligare några minuter drog ambulansen med Harald i iväg i ilfart med blåljusen på mot Kalmarhållet (med oss efter). Men efter bara några kilometer slås blåljusen av, farten minskar och ambulansen kör in på en parkeringsficka. Personalen stiger ur och kommer fram till oss – ”tyvärr, det är slut – vi kunde inte rädda honom”. Katastrofen var ett faktum – det som inte fick hända hade hänt. Skadorna efter att den 1300 kg tunga tjuren tryckt upp honom mot en vägg blev för svåra. Harald, min frus son, min styvson blev bara 24 år. Dessutom skulle han bli pappa i december. Men även om livet sedan olyckan varit oerhört tungt så är det lite som Qeen sjunger (här med Elton John), ”The Show Must Go On” http://www.youtube.com/watch?v=Rqh8Jqu8tIk&feature=fvst
Slutet för Coop Nära i Ruda
För en vecka sedan slog Coop Nära i Ruda igen portarna för sista gången. En 50-årig epok gick därmed i graven. Tankarna och uttalande om varför det blev så här har varit många. Och sanningen att säga finns det nog många bakomliggande skäl. Lönsamhetsproblem – javisst. Men skulle det behöva vara det? Befolkningen i Ruda har inte minskat nämnvärt. En faktor som lyfts fram är att Rudaborna inte varit tillräckligt köptrogna. Då blir ju följdfrågan – varför? Priser, sortiment, bemötande och för mycket svinn har nämnts. Hur kommer det sig då att affärerna i ännu mindre orter som t.ex. Fågelfors och lilla, lilla Långemåla klarar sig? Eller är dom på väg att gå samma öde till mötes?
Vad gäller Konsumentföreningen i Oskarshamn – är det deras långsiktiga strategi att lägga ner alla butiker i småorterna och centrera sig till Högsby? Den som lever får se. Det är tråkigt att se hur det våra förfäder byggde upp nu raseras bit för bit. I Ruda finns tack och lov en liten jourbutik (Stopp 34:an) kvar. Vi får nu hoppas att den utvecklas och överlever. Men till syvene och sist – det beror mycket på Rudaborna själva. Om köptroheten brister för mycket, då går det som med Coop Nära. I slutändan slår det tillbaka mest på befolkningen själva med fallande huspriser och kostnader då man blir tvungen att åka någon annanstans och handla.
Länk till sista artikeln om nedläggningen : http://www.nyheterna.net/nyheter/hoegsby/slutet_foer_coop_i_ruda
Och varför inte lyssna på ”Taking care of buisness” (med en något sexigare variant av video):
http://www.youtube.com/watch?v=-9-R9S1m4dA
Den som ser sista länken här kanske mest kommer att tänka på det s.k. RUT-avdraget:)
