Skolavslutning – var?
Skolavslutningarna har föregåtts av en debatt om VAR de skall hållas. Skolverket har som tillsynsmyndighet fått i uppdrag av politikerna att inga religiösa inslag får ingå. Således – i detta fall har politiker beslutat vad man INTE får/skall göra i kyrkan, även om det inte överensstämmer med teologin. Det är inte så länge sedan politikerna (det s.k. kyrkomötet) körde över många teologer och troende t.ex. genom att besluta att kyrkan SKALL viga homosexuella. Konklusion: politikerna verkar vilja ha total makt över vad som både skall och inte skall göras i kyrkan. Märkligt, eftersom politikerna för många år sedan också beslutade att skilja kyrkan från staten – d.v.s. kyrkan fick en självständig ställning. Om nu skolledare, elever och föräldrar vill följa en flerhundraårig tradition med skolavslutning i kyrkan – så låt dom ha det! Och dom som går till en kristen kyrka förväntar sig rimligtvis inte annat än att där råder kristna ceremonier. Vem kan väl fara illa av en välsignelse?
När en katastrof av något slag skett är det inte ovanligt att man ser både elever och lärare som söker tröst i kyrkan och Guds ord. Men det regleras tack och lov inte av politiker – ännu i alla fall.
Var skolavslutningen hålls bestäms av skolan, som mycket riktigt styrs av politiker. Det finns inget som hindrar skolan från att samarbeta, förhandla eller komma överens med kyrkan om hur skolavslutningen ska gå till. Det har inget med kyrkopolitiker att göra. Varje församling får göra vad de vill inom ramarna för Svenska kyrkans regelverk.
Svenska kyrkans regler bestäms av kyrkopolitiker i kyrkomötet. Förväxla inte dessa kyrkopolitiker med vad vi normalt betraktar som politiker. Kyrkomötets ledamöter väljs uteslutande av Svenska kyrkans medlemmar och många av dem är partipolitiskt obundna. Processen är helt skild från politiska val på kommun- landsting- och riksnivå. Det finns alltså ingen formell koppling till vad vi normalt betraktar som politik. Svenska kyrkans organisation liknar vilket trossamfund som helst, med medlemmar som på ett demokratiskt sätt styr sig själva. Så din kritik är till stor del obefogad.
Men du har en poäng i att den formella delningen av kyrkan och staten som beslutades om i riksdagen redan på 90-talet inte är så total som ofta görs gällande. Svenska kyrkans organisatoriska angelägenheter regleras fortfarande i lag, nämligen i "Lag (1998:1591) om Svenska kyrkan", och jag håller med om att det är förkastligt att Svenska kyrkan ska särbehandlas på något sätt i förhållande till andra trossamfund. Därför bör ovan nämnda lag förkastas, om det så bara är för principens skull. Svenska kyrkan ska ha makten att bestämma över sin egen organisatoriska struktur, även om den förmodligen skulle se likadan ut utan lagen som nu reglerar den.
Thimmy.
Lag och formella beslut är inte detsamma som verkligheten, lika lite som medborgarna finns till för politikernas skull. Så även om du citerar lagen så ser verkligheten lite annorlunda ut runt om i landet.
Den insyn i kyrkopolitik som jag faktiskt har, visar en helt annan bild än ditt teoretiska resonemang. Kyrkopolitiken är översvämmad med makthavare från våra politiska partier. Kyrkomötet är helt klart fortfarande en politisk tillställning.
Och klåfingrigheten från det du kallar den "normala politiken" är inte ovanlig.
För mig är blotta ordet "kyrkopolitik" en förolämpning. Så länge kyrka handlar om religiös tro så har ingen form av politik där att göra. Frånsett att alla står under landets lagar i stort.
Kyrkan kan inte bli fri förrän politikerna klipper banden helt och behandlar den som vilket samfund som helst. På den punkten verkar vi vara överens.
Det uppstår dock problemet när "kyrka" står för byggnaden. Dels tillhör den vårt kulturarv, liksom många slott och kräver stora summor i underhåll. Kungen får till exempel skattepengar för att hålla sina slott i stånd. Dels finns det tillfällen då icke kyrkomedlemmar vill använda kyrkorna.
Begravningar, bröllop, dop är inte enbart religiösa ceremonier i vårt land. Att dopet egentligen inte handlar om att ge namn åt barnet är det inte många som vet. Därför blir kyrkobyggnaden intressant även för många som saknar gudsuppfattning.
Att inte ha skolavslutningen i en kyrka är ofta en form av ren feghet. Skolledningen tar större hänsyn till de minoriteter som inte vill gå i en kristen kyrka än den majoritet av svenskarna som känner ett band till kyrkobyggnaden, antingen det är religiöst eller bara kulturellt.
Varför inte låta kyrkolokalen fungera som högtidslokal för denna majoritet? Blanda inte in prästen eller den kristna församlingen i firandet. Att avstå av religiös hänsyn tycker jag är att böja sig för minoritetens diktatur. Något vi för övrigt är väldigt duktiga på i Sverige.
Man behöver inte vara sverigedemokrat eller annan högerextremist för att man som svensk vill värna om det svenska kulturarvet. Andra kulturer bidrar till att utveckla vår kultur, inte kväva den.
"Ta seden dit du kommer" är ett mycket bra rättesnöre i umgänget människor emellan. Därmed inte sagt att du måste byta religion för att kunna bo i Sverige. "Leva och låta leva" är också en förnuftig livsinställning.
Du menar kort och gott att svenska kyrkans medlemmar är dumma. Eller hur?
